En krönika är en personlig text som tar upp en aktuell händelse eller fråga. I texten får du ge dina reflektioner och tankar om ämnet. Inte sällan är krönikan underhållande med drastiska exempel och djärva associationer. En krönikör är insatt i sitt ämne och bidrar till att kasta nytt ljus över såväl stort som smått i tillvaron.

Kännetecken för en krönika
Utgår från en händelse eller ett ämne som är aktuellt.
Konkreta exempel på det ämne krönikan tar upp.
Skribentens temperament, åsikter och reflektioner är tydliga.
Språk och innehåll syftar till att väcka känslor eller eftertanke.
Texten är kärnfull.
Styckena är tydliga och binds ihop

Elevexempel
Sagan om Den Åsiktslöse
– en krönika om att chansa.

Ole dole doff, kinke lane koff…
Det är en stadig rytm, för många ständigt närvarande. Det är ett handikapp, fast ett sådant som inte syns utanpå. Det är en skam, någonting man inte talar öppet om. Det är beslutsångesten.

Han vandrar mitt ibland oss, Den Åsiktslöse. Med tysta, nätta steg. Hemskt försiktigt för att inte trampa någon på tårna. Eller snubbla.
I lunchkön står han inklämd mellan Karriärkontoristen och Papperspyramiden, de två vet vad de ska ha. Den ene blickar, med bekvämt tillbakalutat huvud, upp mot menyn på väggen för att finna någonting spännande och nytt. Den andre lusläser lappen precis invid dryckesautomaten, som i åratal förkunnat att apparaten är trasig, och ler i hemlighet; han har redan bestämt sig. Den Åsiktslöse studerar dem båda, försöker läsa deras tankar, men det hela slutar med att han blir överrumplad i kassan. Vad ska han be att få?
Jag tar samma. Samma som Karriärkontoristen, tack.
Det spelar egentligen ingen roll om det är äckligt, så länge han slipper ramsan, rytmen, handikappet, skammen. Beslutsångesten.

Koffe lane, binke bane…

Den Åsiktslöse sitter för sig själv. Han slapp närvara vid debatten då han inte har någon åsikt om den nya anslagstavlans placering. Fast hellre skulle han nog uttrycka det som så att han och anslagstavlan har ett sunt förhållande till varandra. Nog förstår han att det inte är en monogam anslagstavla det handlar om; den är till för alla, och så länge man vet var den finns kan den få hålla hus var den vill.
Hur som haver så sitter Den Åsiktslöse för sig själv. Han gör ett test på Internet. Det är inget lätt test heller; flera gånger har han förlorat. Pekaren vandrar mellan fem alternativ, fram och tillbaka, en villrådig skottspole. Tycker han att ROT-avdraget bör avskaffas? Han vet inte.
Och det vet inte den politiska kompassnålen heller. För femte gången den dagen hävdar den att han nog inte tillhör ett riksdagsparti, i alla fall. Han har ju ingen åsikt, kan inte fatta ett beslut.

Den Åsiktslöse vandrar mitt ibland oss, och många vet vem han är. Han sitter ofta tyst och lyssnar under diskussioner, utan att så mycket som röra en muskel. Han röstar blankt i kyrkovalet. Om tillfrågad vet han sällan vad han vill fika – det är Din åsikt som är avgörande, även om han har fikat arton gånger på stället Du aldrig tidigare besökt. Tid och plats för möten är heller inte hans starka sida, men han är förstås sällan sen. Han kallar det flexibilitet, men Du hör rytmen. Den har blivit Din mentala sommarplåga, och har nästan slagit rot.

Det finns ingen tvekan om saken; i ett samhälle där åsikten gör mannen, är Den Åsiktslöse missanpassad. När allt är svart eller vitt kommer Den Åsiktslöse i grått, och när Karriärkontoristen och Papperspyramiden bråkat i timtal om vem som skall vara Batman respektive Jokern på firmafesten kring Halloween, nöjer sig Den Åsiktslöse med Robin. Trots att han inte var med i filmen.
Du ser för Dig en balansgång på en neutralitetens linje som blir allt smalare för varje steg. Därunder väntar en avgrund, ett valets och kvalets rum med väggar av gula valblanketter (med kryss i samtliga rutor), likt ett ångestens broderi. Han är ett andra världskrigets Schweiz – en ljummen fondue bland hungriga möss. Du anar diskontinuerlig överlevnad. Du är desperat, för Du bryr Dig. Finns det ett recept på rätt väg att gå? Finns det en sammanfattning av livet som bjuder på alla svar?
Hur kan man bota Den Åsiktslöse?
I dagisramsornas frånvaro drar jag mig till minnes en sanning som står ut ur mängden; en sanning som Den Åsiktslöse kanske många gånger glömmer:
Efter ett fattat beslut må du ha eliminerat tusen andra möjligheter för att ta en chans, men utan något beslut har du ingen chans alls.
Det må vara mer eller mindre informerade beslut, och det må ta mer eller mindre tid, men i slutändan är chansen alltid upp till var och en. Även om Karriärkontoristen lett vägen. Även om beslutet är till synes oviktigt. Även om man till sist måste använda sig av ramsor.
Man botar inte. Man accepterar.

Ole dole doff.